Varför finns fladdermöss i hus?Fladdermössen behöver håligheter för att överdaga, övervintra och föda sina ungar. Helst söker sig djuren till naturliga håligheter bl. a. i träd. På senare tid har dock dessa naturliga "bostäder" minskat kraftigt i antal, varför fladdermössen blivit tvungna att söka sig till bland annat bostadshus. Eftersom fladdermössen är insektsätare gör de ingen skada på till exempel hus, inventarier eller livsmedel. Djuren gör i stället nytta genom att äta skadegörande insekter i trädgårdarna. Det är framför allt tillgången på insekter som styr fladdermössens val av bostad. Djuren söker sig till det hus som råkar ligga bäst till, oavsett om det är gammalt eller nytt. Att det ibland är gott om fladdermöss även i tät villabebyggelse beror främst på att gatljusen drar till sig mycket insekter. Fritidshusen utnyttjas ofta som övervindringsplatser på grund av att de ofta står tomma och ouppvärmda vintertid och är störningsfria. Vad säger lagen?Alla fladdermöss är sedan 1986 enligt lag fredade (3§ jaktlagen). Sedan dess har ytterligare ett skydd för fladdermössen tillkommit, nämligen "Överenskommelsen om skydd av fladdermuspopulationer i Europa", vilken trädde i kraft 1994. Överenskommelsen innebär förutom ett allmänt skydd och hänsynstagande också ett skydd av viktiga miljöer för fladdermöss som t ex födosöksområden, yngel- och övervintringsplatser. Detta innebär naturligtvis att de inte får dödas. Det finns heller inga skäl att döda eller att fånga fladdermöss i hus eftersom man inte kan lösa ett sanitärt problem på det sättet. Dels hittar man sällan djur, dels ersätts nästan alltid de dödade djuren av nya, varvid problemen kvarstår.
Olika arter i olika utrymmen Vår vanligast förekommande fladdermusart, Nordisk fladdermus (Eptesicus nilssonii), kan sommartid bo under tegelpannor. Ibland bor den också i stora, öppna vindar nära taknocken. Kolonin kan bestå av upp till ett femtiotal individer. En ofta förekommande art i hus i Götaland och Svealand är Dvärgfladdermusen (Pipistrellus pymaeus). Den söker sig till mer begränsade utrymmen, till exempel små vindsutrymmen och mellanväggar. Dvärgfladdermusen bildar de största yngelkolonierna, i Sverige med upp mot 400 individer. Mustaschfladdermus (Myotis mystacinus) och Brandts fladdermus (Myotis brantii), två mycket närbesläktade arter, är vanligare i norra Sverige och ersätter där dvärgfladdermusen. Kolonierna kan bestå av ett femtiotal individer. Den Långörade fladdermusen (Plecotus auritus) bor vanligtvis på större vindar och i kyrkor. Den bildar relativt små kolonier, oftast med mindre än 20 individer. Ett säkert tecken på att man hyser långörad fladdermus är förekomsten av fjärilsvingar under djurens uppehållsplats. Gråskimlig fladdermus (Vespertilio murinus) bor sommartid på landet men flyttar in till staden under hösten. Sommarkolonin består vanligen av ett fåtal honor, som håller till på rymliga vindar. I staden utnyttjas vindsutrymmen och ventiler. Stor fladdermus (Nyctalus noctula) ynglar och övervintrar vanligen i ihåliga träd men kan även uppträda i hus, särskilt vintertid. Den söker sig då gärna till ventiler i flervåningshus, där den kan bilda kolonier som kan uppgå till mer än 100 individer. Arten förekommer i Göta- och Svealand samt södra Norrland. Sydfladdermusen (Eptecicus serotinus) har ofta sina yngelkolonier i större byggnader med rymliga vindar. Denna art påträffades första gången i Skåne 1982. Den har under de senaste åren även påträffats i Halland och Södermanland samt på Öland. Barbastellen (Barbastella barbastellus) är mycket sällsynt i Götaland. Den bor såväl i hus som i hålträd. I hus håller den till på vindar, men också bakom gavelspetsar och fönsterluckor.
Sidan 2 av 6 |
